9h kvar i Chicago, mycket som spinner i mitt huvud. Har sagt farväl till många människor idag, människor man troligen aldrig mer kommer se, människor man är osäker på om kommer överleva till sommaren, man får hoppas man kunnat vara något slags ljus för dem.
(Day program i början, mera folk började komma efter några veckor.)
Ett spännande halvår har det varit med paintball drive-bys, handgranater, ”hitmen”, ständiga polisbesök, slagsmål och annat som man inte nämt här för att undvika att skrämma upp föräldrar, men många fina möten och stunder har man också haft. Man har fått se fattigdom på nära håll och framförallt minskat avståndet mellan en själv och de marginaliserade genom att inte bara vara en välgörare utan även en vän som fått ta emot kärlek, gåvor och uppmuntran från dem.
Jag hoppas kunna återvända en dag.
P.S. Jag kommer ännu uppdatera bloggen med bilder och annat från min resa genom östkusten hem.
Med bara 10 dagar kvar i SUV:arnas land så konstaterar jag att det finns mycket kvar att vara missnöjd över och jag undrar hur jag hinna uttrycka allt, men det är min plikt att åtminstone försöka.
Aldrig mer kommer jag igen att klaga på vägarna, trafiken eller bristen på parkeringsplatser i Vasa. Först av allt är vägarna här så eländiga, förutom alla potholes stora nog att sluka en mindre flodhäst så har de brunnslock som står upp åtminstone 5cm mitt på vägen. Dessutom lutar ofta vägen eftersom de endast fixat ny asfalt på ena sidan.
Chicago potholes:
När det kommer till trafiken så är det ”kill or be killed” som gäller. Kan man inte ta för sig i trafiken så är det lika bra att ta tåget. Vad gäller trafikreglerna så är de mer eller mindre idiotiska. T.ex. finns det ingenting som heter högerregel här, glöm det, kommer du till en likvärdig korsning så har du ha en stop-skylt i varenda riktning och det är så genialiskt att den som först kommer in i korsningen så är också den som får köra först, väj alltså för den som kom till stop-skylten före dig. Högerregeln är endast för akademiska snobbar, enklare med först in först ut, ställer absolut inte till med några problem om vems fel det är vid en eventuell olycka.
När det kommer till parkeringsplatser i Chicago så blir jag alltför utmattad för att ens tala om det. Det enda jag kan säga är ”$4 i timmen för en liten gropig asfaltsfläck downtown, d.v.s. om man har tur att hitta en ledig en..”
Det behövs verkligen en omfartsväg som alternativ till den ytterst tungt belastade riksåttan genom smedsby så man snabbt kan komma in till världsmetropolen Vasa!
Typiskt är förstås att när man tar ut några ledig dagar för att kunna umgås med sina föräldrar som är på besök och se några av Chicagos turistattraktioner så drabbas man för första gången i sitt liv av matförgiftning. P.g.a. en kycklingsallad så spydde jag hela förra natten och idag har jag fått trivas med huvudvärk och feber. Imorgon ska jag dock vara i skick så man kan passa på att åka till konstmuseet.
Tänkte annars att när det inte är så länge kvar av min tid och för att inte behöva berätta åt precis alla människor man träffar på vad man gjort här så kan jag skriva ner hur min vardag ser ut. Kanske inte det mest intressanta men det är ju ändå vad jag i huvudsak har gjort här.
10.00 Vaknar, lyckligtvis för mig som gillar att sova så börjar min dag här ganska sent. Här uträttar jag alla mina morgonbestyr, men även den tid när jag kan prata med människor på andra sidan atlanten
11.00 Jag James och Jonas checkar in med vår supervisor för att se vad som händer under dagen och ifall något extra måste göras.
11.50 Vi förbereder för att öppna ”Day program” Plockar fram biljetter till tvätt, sätter ut lite lunchsnacks etc.
12.00 ”Day Program” öppnar. Beroende på vilken uppgift jag har och vilken dag i veckan det är så är jag antingen ”sign-up”, ”laundry guy” eller ”shower guy”. Sign-up tar emot tvättväskorna från våra gäster, max 10 per dag. Sign-up sköter också om att skicka upp människor som ska duscha och spelar kort, schack eller bara umgås med gästerna. Laundry Guy tvättar helt enkelt kläderna som kommer in och delar även ut tvättad tvätt. Shower Guy övervakar duscharna och delar ut schampo, tvål, tandkräm, handduk, nya strumpor, t-pajtor och kalsonger, m.m.
3.00 Vi stänger ”Day Program” och städar undan. Vår lunch börjar. Vi går till Subway, ”the chinese place” eller äter vad som finns här. Också en tid att kontakta människor i Finland.
4.30 Vi går ner för att förbereda inför middagen. Jag hör till ”the intake crew” och det betyder att jag tar emot gästerna. Även här en fördelning på tre poster: ”Computer”, ”Calling numbers” eller ”BS” (Bullshitter). ”Computer” så är stationerad vid en dator där han skriver in gästernas namn vartefter de kommer och delar ut en kölapp. ”Calling Numbers” ropar efter nummer vartefter det blir ledigt inne i matsalen. ”BS” delar ut post, tar emot nya gäster som inte finns i vårt system och bullshittar med gästerna (socialiserar sig kan man också säga). Enkla uppgifter men det är den sociala biten som kan vara tyngst när man måste vara beredd på att gäster kan komma in fulla, höga och aggressiva. För det mesta kan man lugna ner dem men nu som då är vi tvungna att föra ut någon för att inte få ett slagsmål där inne. Tryggheten är en viktig del av vår service.
5.15 Vi öppnar upp dörrarna.
6.15 Inte många gäster kvar förutom de som lämnar kvar för att önska låtar på youtube.
6.30 Vi stänger dörrarna, sopar och moppar golvet och städar vessorna.
7.00 Vi är färdiga och åker upp till vår kommunitetsvåning.
10.00 Family Guy, ifall vi inte hittat på något annat som film, bar, konsert, bowling, eller cruisa runt.
1.00 Sömn.
Utöver detta så roterar vi ibland och jag kan jobba i köket, åka på runda och plocka upp donationer eller andra småjobb som finns att göras.
Märkte plötsligt att min blogg gått in i en recession och efter ett visst antal undersökningar kom jag fram till att största orsaken var arbetsstyrkans oförmåga till initiativ eller enklare sagt lathet och vintertrötthet. Efter att ha satt in vissa åtgärder (läs: disciplin och koffein) så kan jag lova er ett uppsving under Januari månad. Hur läget ser ut efter 8e Februari när det sker en omlokalisering till Finland är i detta skede svårt att förutspå.
Nu till blogginlägget:
Uppdatering
Ett nyår har jag firat, en fin stund hade vi nere vid Navy Pier med några tusen andra människor och fyrverkerier, en bra kväll utöver denna stund också.
En NHL-match har jag sett, Chicago Blackhawks vs. Minnesota Wild. En upplevelse må jag säga, mitt favorit NHL-lag har nu bytts till Blackhawks efter att ha varit Mighty Ducks sedan jag var 7 år. Delvis för att Mighty Ducks har bytt namn och logo.
En bra konsert har jag varit på här, åtminstone så var 1 av 3 band bra och inspirerade mig. www.myspace.com/flameshark
Jag fortsätter jobba med vårt day program och soppköket, eller det ord vi föredrar att använda på engelska ”serve”. Har fått en lång lista på 60-tals band jag ska kolla upp av en verklig expert, ”Grateful Dan” som jag kallar honom, namnet för att han är ett onaturligt stort fan av Grateful Dead.
Det blev en annorlunda jul. Ingen julskina, ingen leverpastej, ingen kalle ankas jul, helt enkelt ingen Bergfors jul. Istället fick jag fira med en ny slags familj, en familj där julen kan innebära depression och sorg, men som också kan innebära glädje och värme.
Det är kallt att vakna upp under en bro när temperaturen har fallit från några grader på plus till -10. Har man tur har man en sovsäck.
Realitet för runt 20 000 människor i Chicago varje natt, många får plats på härbärgen, långt ifrån alla.
En man berättade att det värsta när man tigger eller på andra sätt försöker tjäna pengar på gatan är inte att bli nekad utan att bli ignorerad. Han sa att plötsligt är man inte ens människa längre, man existerar inte.
Ett fallet system, människor släpps ut ur fängelset utan någon form av hjälpmedel för att kunna återanpassa sig till friheten, poliser som under falska angklagelser griper hemlösa för att skrämma iväg dem från ”fina” områden.
Den största tacksamheten finner man dock hos dessa människor som förlorat allt, den största kärleken hos människor som på gräsrotsnivå försöker ge av det lilla de har!
