You can't lead the people if you don't love the people. You can't save the people if you won't serve the people.
Man får ju inte glömma de naturupplevelser vi fick vara med om på resan, allt från vita ekorrar och hjortar till prärien och vattenfall. Bilderna får igen berätta.
En suddig hjort och en vit ekorre (Kan du hitta Ekorren?)
Ensamt träd och röda blommor
Maja
Willow Falls
Klättrare
Solnedgång
Bruce
Ingen riktig Amerikansk road trip utan lite Bruce snurrandes när man kör genom prärien. (Även om ens medresenär inte är lika övertygad)
Resans avslut
Jag är en sådan man som lätt tar saker för givet, t.o.m. vänner och familj, detta är inget jag är glad över utan jag tror att det är ett värre virus än h1n1 som har drabbat och möjliggjorts av vårt välfärdssamhälle som gjort att vi tappat perspektivet på liv och död. Tur för mig är att jag befinner mig på en plats där jag dagligen möter människor som förlorat några av människans kanske mest värdefulla ting såsom familj, vänner, hem, värdighet och även frihet, här tvingas jag inse hur skört människors liv är, hur skört även mitt eget och mina närmastes liv är.
Idag mötte jag förgängligheten.
En man som regelbundet brukar komma till soppköket tillsammans med sin fru som är gravid i 1a månaden så kunde inte komma idag. När vi satt inne och förberedde för middagen så hörde vi plötsligt sirener utanför och någon stund senare kommer mannens fru gråtfärdig in och berättar att hennes man blivit tagen av polisen, han hade antagligen brutit mot sin villkorliga frigivning på något sätt, ingen vet och polisen hade inte vett nog att berätta varför de grep honom till frun, förhoppningsvis är det bara en av polisens terroriseringar av hemlösa och han borde släppas fri följande dag, annars kommer frun att vara tvungen att ta hand om sig själv och sin graviditet ensam på gatan.
Fick även höra idag att en man som också brukar komma hit varje dag och som jag kommit att bli god vän med troligen inte kommer synas till här på länge. Tydligen hade han gjort något olagligt och han skulle lämna över sig själv till polisen. Två dagar tidigare hade jag kopierat upp adresser till olika bostäder och ställen som erbjuder rum till honom och han berättade att han också hade ett jobb på gång, ett liknande jobb som han hade före sina 10 år i fängelse. Nu vet jag inte vad som kommer hända med honom.
För att ändå visa att det finns ljusglimtar i arbetet här så infogar jag en video med två av gästerna här. Videona är ett nytt projekt för att kunna få in mer pengar till verksamheten.
Efter att kvällen tidigare undersökt Mall of America, som är USA:s största galleria konstaterade vi att vi inte ska slösa bort vår dyrbara tid på att irra runt i ett överklass Tuuri med berg-o-dalbana inomhus. Istället tog vi bilen in till Twin Cities och besökte både Saint Paul och Minneapolis, vilket var mycket lyckade besök, förutom det faktum att vi betalade åtminstone $4 för 10 minuters parkering i Saint Paul.
Något intressant var att vi inte fick besöka någon skyskrapas högsta våning. Alla turistbesök stängdes tydligen efter 11e september, konstigt nog så är USA:s nuvarande högsta byggnad, Sears Tower, öppen för turism som man då tycker borde ligga mer i riskzonen.
Minneapolis
Mississippi river
Figurer
St. Paul
Milwaukee var vårt första stopp. Vi var osäkra först ifall vi alls skulle köra genom där, men efter viss ambivalens tog vi chansen och blev positivt överraskade av Milwaukees charm.
Träd
Röda bär – Paja maja
Maja
Milwaukee Art Museum
Efter ett extraordinärt besök och en äkta amerikansk road trip så är jag tillbaka. Bilder kommer dyka upp för att bevisa detta, men jag är nu för trött för varken bilder eller text.
Ska ändå försöka sammanfatta med en bild.
Här gillar man ju att pynta sina hus när det kommer till olika specialhelger. Tänkte därför slå två flugor i en smäll och visa hur dessa pyntningar ser ut samtidigt som jag visar hur området jag bor i ser ut. Wicker Park lär vara ett gammalt tyskt arbetarklassområde, med puerto ricanska delar, som varit väldigt fattigt fram till de senaste 10 åren. För ca. 10-20 år sedan började artister, konstnärer och entreprenörer flytta hit vilket ledde till att bostadspriserna steg och allt rikare människor bosatte sig här. Idag anses Wicker Park vara ett ”hippt” område och de flesta som bor här är unga familjer i övre medelklassen.
När någon på en mexikansk restaurang sätter en skål med en röd obekant sörja framför dig och självsäkert uttrycker: ”Ifall du äter allt i skålen så betalar jag för dig!” så ska du för allt i världen inte ens pröva en sked!
Annars kan du befinna dig i en obekväm situation där den frenetiska mexikanska musiken tycks närma sig sitt fortissimo medan alla tittar konstigt på dig för att du hinkar i dig en hel kanna vatten samtidigt som du biter i en lime.
För att lyfta fram en av de bättre sidorna med Chicago så presenterar jag härmed Chicago´s deep dish pizza!
Fantastiskt!
Alltför lätt kan det slinka nedlåtande kommentarer ur min och andra finländares munnar om Finland och Österbotten. Kyla, tristess, inavels ankdamm, social inkompetens, Vanhanen och ödemark är ord som kan användas. Ändå tror jag inte det är så illa som det låter, tror mera att det handlar om en hat/kärlek-relation till hemlandet. Åtminstone blir jag mera stolt över Finland när jag är utomlands, ibland är det nästan skrämmande hur patriotisk jag blir.
Hur som helst är det lättare att se de goda sakerna med sitt hem när man befinner sig några tusen kilometer ifrån det. Därför tänker jag tillägna detta inlägg till de goda ting jag saknar i Finland.
Detta är en dedikation!
Bastu
En självklarhet är ju bastun! Visst finns det bastun här, men det är mestadels steam saunas och behöver man ens säga mera? Vedeldad träbastu med björkris, löyly och en äkta finsk tystnad!
Sue
Även om hon ursprungligen är en amerikanska så är hon funnen i Finland och befinner sig i Finland just nu. Hon kan sjunga som ingen annan och att hitta en värdig ersättare här är inte lätt. För övrigt saknar jag också de band och projekt som lämnat hemma.
Fazer
En tom förpackning Fazers jordgubbs-yogurths chokladstång föll ut ur min väska häromdagen och jag konstaterade att jag inte funnit något amerikanskt godis jag verkligen gillar än.
Platser
Mirakellyan
Min gamla lägenhet, den har fått stå värd för många macgyver-avsnitt, nintendoturneringar, fester, tékvällar och nattliga diskussioner. Det är något speciellt med denna lägenhet där tre generationer av vår familj bott sedan 60-talet, den har en viss atmosfär även om den tycks ha varit något kaotiskt emellanåt när jag bott där.
Kaffehuset August
Enligt mig det bästa kaféet i Vasa. Här har många filosofier kring musik, liv, studier och kaffe ägt rum. B.B. king plattor som snurrar, servitörer som skämtar och väggar som innehåller mängder med samtal och möten. Detta är August! (Danne du minns väl ännu vår deal?)
Ritz
Detta kan tyckas aningen konstigt eftersom jag befinner mig i Chicago, musikens stad med rader av konserthallar, bluesklubbar, och andra scener. Kvalitativt och musikaliskt så är standarden mycket högre här och jag gillar starkt musikscenen och atmosfären här. Jag antar vad som gör att jag saknar Ritz är att man känner de flesta som är där och att man både jobbat och spelat där vilket gör att det känns mera som ens egen konsertsal. Här är man endast besökare… än så länge 
——————————————————————————————–
Mycket mer finns att nämnas men det får lämna där idag. Det pågår annars en diskussion här om judar och om etnicitet. Det är en av tyskarna som påstår att judendomen endast handlar om religion och inte om etnicitet. Diskussionen uppstod ur frågan om man kan känna igen en jude på ansiktsdragen. Någon som har åsikter?
Detta inlägg kan tyckas som ett nostalgiskt och nästan sentimentalt inlägg och aningar om en ålderskris kan uppkomma. Ålderskris som 21-åring är dock knappast något som verkligen existerar, fastän jag hört jämnåriga påstå att de befinner sig i sådana. Visst är man hälften till 40 och det är kanske inte ens 10 år till hunden och volvon, men det är ju just nu som man har möjligheter att fatta stora beslut och rikta sig dit man vill, en viktig tid med mycket framför ännu. Då tror jag också det är bra att emellanåt ta en blick bakåt för att minnas vem man varit för att bättre förstå vem man är nu och varför man agerar som man gör. Tomas Tranströmer uttrycker det på detta sätt: Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är ’jag’. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.”
Vänner är ju en stor del av ens liv, vissa vänner kan följa med en hela livet och därmed känna till flera av ens ”ansikten” som summerar upp till den man är, dessa vänner är viktiga och må bevaras. Andra vänner finns endast till under en viss period, dessa vänner är också viktiga, de är och kommer alltid vara en del av dig själv och ditt ansikte, och minns att du också är en del av deras liv. Genom att minnas dessa människor kan man också minnas vem man är, detta tror jag att är nostalgins funktion , självklart skall nostalgin inte överdrivas.
Detta är nostalgi och en dedikation!
Goda vänner
Parvänner
Solfbor
Musikvänner
Gamla vänner
Svettiga vänner
Glada norrmän med fruar och jirpar
Civarevänner
Borgarvänner
Vänner på resa
Detta är vad jag och mitt fotolager på datorn kunde åstadkomma. Finns du på bild och du tycker att antingen platsen eller själva bilden är en vanära, alternativt ifall du inte finns på bild och tycker du borde finnas, hur det än ligger till så får du skicka ett hotbrev eller vänligt brev om saken.
Återkommer ännu med ett mera materialistiskt, inte så människobaserat saknads inlägg.
